Vem – eller vad – är andlig?

Idag är jag ”ledig”.
Och ändå full av liv.
Det finns mycket att göra, skapa, organisera och planera.

Mitt i allt detta tränger sig en stor fråga på – en fråga som vill tas på allvar:

Vem, eller vad, är egentligen andlig?

Mitt eget svar kan inte vara något annat än djupt personligt.

På pappret är jag fortfarande katolik och jag tänker inte ändra på det, Min uppväxt i denna tro präglar än idag hur jag känner, tänker, agerar och reagerar.

Om vi för ett ögonblick lägger de mänskliga felsteg som begåtts inom religionens namn åt sidan, återstår något vackert: tankar, idéer och värderingar som bär på en grundläggande etik.

Budskap som att vi inte ska döda, inte stjäla, inte skada – principer som formar en etisk struktur för hur vi lever tillsammans, och hur vi relaterar till Gud, eller den högre kraft vi väljer att tro på. 

För mig betyder andlighet i livet framför allt att utforska och läka sig själv, för att så gott det går kunna leva i linje med sina egna etiska värderingar – i relationen till sig själv och till andra.

Det är att söka sanningen i det liv som omger oss. Att försöka hitta mening i de förutsättningar och omständigheter vi ställs inför.

Andlighet är också att känna närvaron av något större – det okända som omger oss – och att möta det med vördnad. Att hedra och respektera både våra egna och andras livsvägar, uppgifter, erfarenheter och lärdomar.

Jag tror att vi är här för att utforska livet i sin essens, med alla de verktyg som naturen erbjuder oss. Samtidigt förstår jag att min hjärna är alldeles för liten för att någonsin kunna greppa helheten av detta stora mysterium.

Men kanske är det just därför vi är här tillsammans. För att bidra, var och en med sin del, till ett större pussel.

Ett pussel där varje religion, varje livsåskådning och varje människa bär på sin egen pusselbit. Där bilden som växer fram kanske inte rymmer en enda sanning – utan många.

Bland annat en sanning där vi alla bidrar på vårt eget sätt. Mitt sätt just igår och idag har varit att varsamt rensa ut det gamla och välkomna det nya – med det jag personligen har lärt mig att känna tillit till.

Healing. Rening. Bön. Meditation.

Musik, sång och rökelse.

Glädje, skratt och dans.

Såsom naturens skatter, formade och mognade fram under årtusenden – kristaller med sina härliga färger, mönster och former.

Och att följa de tecken som visar sig, när det är stilla omkring mig – och inom mig.

Men framför allt betyder andlighet för mig att växa.

Att försöka förlåta.

Att omfamna, älska och möta både mig själv och mina medmänniskor på precis den nivå vi alla befinner oss – här och nu.

Jag önskar oss alla en kärleksfull och fredsbringande fortsättning.

Kram,
Christine

---

© by HerMine’s 

Senast uppdaterad 1 januari 2026